Sagolikt, Arsenal!
Efter att ha smält vinsten lite under natten kan jag ge er en mer objektiv beskrivning av matchen. Först måste jag dock erkänna att, före matchen, var jag en av de pessimistiska Arsenalfansen som trodde på förlust. Dock trodde jag att det skulle bli jämnt. Fan vad fel jag skulle få!
Milan vann Champions League förra säsongen och dom har varit i final 3/5 ggr de senaste säsongerna. första mötet på Emirates Stadium slutade 0-0 och om jag ska va ärlig trodde jag att det va kört. Jag kommer bla ihåg Milans match på San Siro förra året mot Man U, där Milan krossade Bajs-United med hela 3-0. Arsenal med sina "orutinerade" spelare mot Milans "rutinerade" kunde, enligt nästan alla "experter" bara sluta på ett sätt - Milanvinst!
Arsenbal behövde göra en bragdmatch i stil med den 2004 mot Inter (på San Siro också) då AFC vann med 5-1! Jag tänker inte gå igenom matchen i detalj utan bara skriva vissa saker.
Arsenal ägde iaf spelet under hela första halvlek. Fabregas hade bla ett skott i ribban. Milan hade typ ingenting alls. I andra halvlek var det likadant, Arsenal ägde spelet totalt och spelade ut Milan efter noter! Det var bara målet som saknades. Det kom. I 84:e minuten stjäl Aleksandr Hleb bollen från Pirlo på mittplan. Hleb passar Fabregas, som avancerar förbi en Milanspelare och skjuter från 35 meter. Det tog mig typ 10 sekunder att fatta att det va mål. Kommentatorn skrek som en stucken sugga. Skottet va perfekt, i målvaktens högra hörn. När jag insåg att det va mål hoppade jag upp och va nära att ramla ut genom fönstret. Jag skrek, slängde mig på golvet och jag grät. För första gången på flera år. Jag grät. Arsenals fans sjöng "One nil to the Arseeeeeenal"
Milan va nu tvugna att göra 2 mål för att vinna (bortamålsregeln). Istället var det Arsenal som gjorde ett till. Walcott på högerkanten. Förbi Kaladze lätt. In i mitten. Adebayoooooooooooooooooor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :D
Arsenals tillresta fans sjöng "Adebayooor, Adebayoooooor, give him the ball and he'll score". Jag sjöng också. Och jag grät. Jag grät som en liten bäbis som blivit av med slickepinnen. Om någon skulle kommit in och sett mig, skulle den personen antagligen tyckt att jag va det sorgligaste han/hon sett. Det skulle jag bjudit på :)
Sen va matchen slut. Sagolikt är det enda ordet jag kommer på..
Fabregas: 20 år gammal! Kommentarer överflödiga!
Hleb: teknik som inte är av denna jord! Matchens gigant!
Adebayor: give him the ball and he'll score
Almunia: stabil som fan! :D
Sagna: who the fuck is Kaka!?
Clichy: världens bästa vänsterback!
Gallas: ledare!
Senderos: så jävla långsam, men så jävla bra! :D
Flamini: shit va bra! Milan drömmer mardrömmar om Flamini!
Eboué: snabb men usla skott och inlägg
Diaby: inte jättebra, men godkänd iaf
Walcott: vilken speed!!!!
En av de bästa Arsenal-kvällarna jag någonsin varit med om. Arsenal är bäst helt enkelt! Nuff said! :D
Detta inlägget dedikeras till Lolli. Välj hobby med omsorg ;) puss!
Sagolikt, Fabregas!
Milan vann Champions League förra säsongen och dom har varit i final 3/5 ggr de senaste säsongerna. första mötet på Emirates Stadium slutade 0-0 och om jag ska va ärlig trodde jag att det va kört. Jag kommer bla ihåg Milans match på San Siro förra året mot Man U, där Milan krossade Bajs-United med hela 3-0. Arsenal med sina "orutinerade" spelare mot Milans "rutinerade" kunde, enligt nästan alla "experter" bara sluta på ett sätt - Milanvinst!
Arsenbal behövde göra en bragdmatch i stil med den 2004 mot Inter (på San Siro också) då AFC vann med 5-1! Jag tänker inte gå igenom matchen i detalj utan bara skriva vissa saker.
Arsenal ägde iaf spelet under hela första halvlek. Fabregas hade bla ett skott i ribban. Milan hade typ ingenting alls. I andra halvlek var det likadant, Arsenal ägde spelet totalt och spelade ut Milan efter noter! Det var bara målet som saknades. Det kom. I 84:e minuten stjäl Aleksandr Hleb bollen från Pirlo på mittplan. Hleb passar Fabregas, som avancerar förbi en Milanspelare och skjuter från 35 meter. Det tog mig typ 10 sekunder att fatta att det va mål. Kommentatorn skrek som en stucken sugga. Skottet va perfekt, i målvaktens högra hörn. När jag insåg att det va mål hoppade jag upp och va nära att ramla ut genom fönstret. Jag skrek, slängde mig på golvet och jag grät. För första gången på flera år. Jag grät. Arsenals fans sjöng "One nil to the Arseeeeeenal"
Milan va nu tvugna att göra 2 mål för att vinna (bortamålsregeln). Istället var det Arsenal som gjorde ett till. Walcott på högerkanten. Förbi Kaladze lätt. In i mitten. Adebayoooooooooooooooooor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :D
Arsenals tillresta fans sjöng "Adebayooor, Adebayoooooor, give him the ball and he'll score". Jag sjöng också. Och jag grät. Jag grät som en liten bäbis som blivit av med slickepinnen. Om någon skulle kommit in och sett mig, skulle den personen antagligen tyckt att jag va det sorgligaste han/hon sett. Det skulle jag bjudit på :)
Sen va matchen slut. Sagolikt är det enda ordet jag kommer på..
Fabregas: 20 år gammal! Kommentarer överflödiga!
Hleb: teknik som inte är av denna jord! Matchens gigant!
Adebayor: give him the ball and he'll score
Almunia: stabil som fan! :D
Sagna: who the fuck is Kaka!?
Clichy: världens bästa vänsterback!
Gallas: ledare!
Senderos: så jävla långsam, men så jävla bra! :D
Flamini: shit va bra! Milan drömmer mardrömmar om Flamini!
Eboué: snabb men usla skott och inlägg
Diaby: inte jättebra, men godkänd iaf
Walcott: vilken speed!!!!
En av de bästa Arsenal-kvällarna jag någonsin varit med om. Arsenal är bäst helt enkelt! Nuff said! :D
Detta inlägget dedikeras till Lolli. Välj hobby med omsorg ;) puss!
Sagolikt, Fabregas!
Kommentarer
Postat av: Lolli
ååhh, tack min lilla sockersmula!!
ha d underbart i egypten! å, som sagt, hälsa kamelerna!
pussss
Trackback
